Österrikes neutralitet kvarstår – SPÖ ger inte efter för Moskvas hot!

Österrikes neutralitet kvarstår – SPÖ ger inte efter för Moskvas hot!

Den 29 augusti 2025 kallade SPÖ:s försvarstalesman Robert Laimer de senaste hoten från Dmitri Medvedev, Rysslands tidigare president, oacceptabla i ett uttalande. Dessa hot riktas mot Österrike och berör landets fortsatta neutralitet. Laimer betonade häftigt att Österrike inte skulle låta sig skrämmas av Moskva och att gå med i Nato inte var värt att diskutera. Han hävdade att Österrikes neutralitet var en intern fråga som inte berörde någon annan än dess medborgare. Österrike borde förbli en plats för möte och inte för förtryck, sa Laimer.

Dmitri Medvedev hade tidigare i sina uttalanden antytt att ett avstående från Österrikes neutralitet skulle kunna få militära konsekvenser. Medvedev varnade för att den österrikiska armén kan "inkluderas i de ryska väpnade styrkornas operativa planer" om landet beslutar sig för att gå med i Nato. Enligt hans åsikt skulle ett sådant drag utgöra ett "brott mot internationella fördrag" som krävde samtycke från alla fyra allierade från andra världskriget, inklusive Ryssland. Enligt Medvedev är många europeiska länder "berusade av militaristisk iver", vilket ytterligare underblåser diskussionen om neutralitet.

Neutralitetens dimensioner

Österrikisk neutralitet har utvecklats under åren i olika dimensioner som Martin Senn beskrev. För det första är det dimensionen **tolkning**, som innebär att diskussioner om neutralitetspolitik förs inrikes, särskilt när förändringar av ramvillkoren pågår. I dimensionen **attraktionskraft** försöker Österrike säkra sin neutralitet genom åtgärder för att medla konflikter och ta emot internationella organisationer. Den tredje dimensionen, **Avskräckning**, kommunicerar att kostnaderna för att kränka neutraliteten för potentiella angripare är oproportionerliga i förhållande till de möjliga fördelarna.

Martin Senn identifierar fyra faser i utvecklingen av österrikisk neutralitet. Den första fasen, som började med konsolideringen 1955, ledde till skapandet av en neutralitetslag, som är grunden för permanent neutralitet. I den efterföljande expansionsfasen på 1970- och 1980-talen tolkades neutralitet mer globalt. Omorienteringen efter öst-västkonflikten ledde till en närmare integration i EU och minskad neutralitet till dess militära kärna. Dessa förändringar blev synliga när Gulfkriget 1990-91 sågs som en "polisoperation" som gjorde neutraliteten underordnad FN:s beslut.

Aktuella politiska debatter

De senaste åren har avpolitiseringen av neutraliteten ökat, som Senn konstaterar. Det förekom knappast några debatter eller utvecklingar inom utrikespolitiken. Ändå har stödet för neutralitet ökat, särskilt efter Nato-interventioner och attackerna den 11 september 2001. Neutralitet diskuteras på olika håll, som i de gröna, FPÖ, SPÖ och ÖVP:s grundprogram, även om ÖVP fokuserar mer på en försvarsunion och en europeisk armé. NEOS förespråkar till och med institutionaliseringen av en europeisk armé.

Det nuvarande politiska landskapet visar att aktiv neutralitetspolitik ses som ett bidrag till fred och säkerhet i Europa och världen över. Detta framgår också tydligt i de senaste relevanta policydokumenten, såsom 2013 års säkerhetsstrategi. Dessa betonar kopplingen mellan det neutrala Österrikes och EU:s säkerhet.

Sammantaget, trots yttre hot och inrikespolitiska diskussioner, står österrikisk neutralitet på agendan och förblir en central del av landets identitet. Svaren på de utmaningar som utrikespolitiska uttalanden som Medvedevs kommer att visa i vilken utsträckning Österrike är berett att försvara sin neutralitet.

OTS rapporterar att Laimer kallade hoten oacceptabla.
Medvedev hotar i sina uttalanden att österrikisk neutralitet kan få militära konsekvenser standarden förklarade.
Också förtydligat parlament.gv.at dimensionerna och utvecklingen av den österrikiska neutraliteten.