Österrikes rättsliga reform: tremannakommitté istället för ministrar! Ett historiskt steg!

Österrikes rättsliga reform: tremannakommitté istället för ministrar! Ett historiskt steg!

Österrikes rättsväsende står inför en grundläggande reformprocess som innebär skapandet av en ny federal åklagarmyndighet. I framtiden kommer denna institution att överta den högsta myndigheten i brottmål, en roll som tidigare var Justitiedepartementets ansvar. Justitieminister Anna Sporrer (SPÖ) har meddelat att hon troligen blir den sista ministern som kan ge instruktioner i sådana fall. Syftet med denna reform är att skapa en tydlig åtskillnad mellan politiska beslutsfattare och brottsbekämpande myndigheter för att ytterligare stärka rättsväsendets oberoende. Det grundläggande beslutet för detta togs i ministerrådet före parlamentets sommaruppehåll, men den juridiska formen är fortfarande under behandling. Det finns också oro över den parlamentariska kontrollen av det nya organet, som för närvarande är oklart. Pågående utredningar ska inte påverkas av kontrollåtgärder, som ska säkerställa rättsväsendets integritet. Enligt Kosmo skiljer sig den österrikiska modellen från andra europeiska länder där individer vanligtvis tar rollen som riksåklagare.

Reformen avser en kollegial ledarskapsmodell bestående av tre jämställda ledamöter som vardera utses för sex år. Ordförandeskapet i kommittén bör rotera vartannat år. Utnämningen sker genom en process i flera steg: En kommission inom justitieministeriet utarbetar ett förslag, det nationella rådet väljer medlemmarna och det formella utnämningen görs av förbundspresidenten. Denna innovation ses av rättsliga experter som en milstolpe och är avsedd att öka de brottsbekämpande myndigheternas oberoende. Kritiker uttrycker dock oro för att alltför höga rapporteringskrav och pågående granskning av parlamentet, som föreskrivs i regeringsöverenskommelsen, skulle kunna undergräva idén om ett kollegialt organ. Åklagarens president Elena Haslinger har beskrivit öppenheten i röstbeteendet som problematisk. Enligt SN har befälsordningen hittills setts som kritisk av justitieministern, vilket har väckt stor kritik både i Österrike och internationellt.

Det europeiska perspektivet

Den österrikiska modellen för den federala åklagarmyndigheten skiljer sig väsentligt från andra europeiska länder. I många stater har åklagare en tydlig roll som individer som är direkt ansvariga för åtal. I Österrike däremot strävar den kollegiala strukturen efter större självständighet, men också en viss komplexitet i beslutsfattandet. EU-kommissionen har redan bedömt de kommande reformerna positivt, men varnar för otillräcklig parlamentarisk kontroll jämfört med andra medlemsländer.

I internationell jämförelse, särskilt i USA, framträder ytterligare intressanta skillnader. Åklagare i USA är decentraliserade och en del av justitiedepartementet. Här utförs åtalet av den federala distriktsåklagarens kontor i de enskilda delstaterna, medan den amerikanska åklagaren är ansvarig. USA:s advokater utses av presidenten och arbetar under överinseende av justitieministern, som själv är bekräftad av senaten. Detta system har också lett till debatter om brottsbekämpande oberoende tidigare, eftersom justitieministerns dubbla roll som justitieminister och hans förmåga att få sparken av presidenten väcker frågor om lojalitet. Jämförelsen visar att det, trots olika strukturer, finns liknande utmaningar inom området för rättsliga reformer överallt, och implementeringen av en ny institution bör stödjas av tydliga regler och transparens. Ytterligare information om ämnet finns i [parlamentets] rapport (https://www.parlament.gv.at/fachinfos/rlw/Wie-sind-Stanwalten-in-Europa-und-den-USA-organisiert/).