Iran ger tydliga förutsättningar för nya kärnkraftsavtal med USA!

Iran ger tydliga förutsättningar för nya kärnkraftsavtal med USA!

Vienna, Österreich - Iran formulerade nya villkor för ett kommande kärnkraftsavtal den 18 april 2025. Teheran kräver garantier från USA att ett framtida kontrakt inte kan avslutas ensidigt. Bakgrunden till detta krav är utgången från före detta USA: s president Donald Trump från det befintliga avtalet 2018, vilket ledde till en förnyad skärpning av sanktionerna mot Iran. Iran förnekar att vilja utveckla kärnvapen, men avvisar omfattande kontroller av sina kärnkraftsanläggningar, vilket komplicerar förhandlingarna.

På lördag står förhandlarna i USA och Iran inför Rom för att diskutera framstegen i samtalen. Hittills har mötena i Oman beskrivits som positiva och konstruktiva från båda sidor. Trots det goda tecknet hotade Trump militära åtgärder om Iran inte var villig att göra eftergifter. Utsikten över kärnkraften i Iran är mycket avgränsade. Toppguiden, Ajatollah Ali Khamenei, har satt tydliga röda linjer: godkännande av minskningen av centrifuger för uranberikning utesluts, liksom förhandlingar om landets raketprogram. Dessutom avvisar Iran en minskning av det anrikade uranbeloppet under nivån i 2015 -avtalet.

2015 -avtalet och dess utmaningar

Avtalet 2015, som förde Iran, USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland till ett bord, förutsatt att avkoppling av internationella sanktioner mot Iran, i utbyte mot eftergifter i kärnkraftsprogrammet. Efter att USA: s utgång från kontraktet aktiverades igen och Iran började inte längre hålla sig till avtalen. Denna utveckling väcker frågor om framstegen i de nuvarande förhandlingarna.

Kärnvapenblockeringskontraktet (NVV), som Iran undertecknade 1968 och ratificerades 1970, syftar till att sprida kärnvapen. Han förpliktar icke-kärnvapenstater att bortskaffa kärnvapen, medan de fem officiella kärnkrafterna, inklusive USA, förbinder sig att nedrustning. Överensstämmelse med NVV övervakas av International Atomic Energy Organization (IAEO), men kontraktet innehåller fel eftersom det inte innehåller några effektiva sanktionsinstrument mot överträdelser av kontraktet. Kritiker indikerar att NVV föreskriver en ojämlikhet mellan kärnvapenstater och icke-atomiska vapenstater och inte tillhandahåller några effektiva mekanismer för att förhindra överföring av kärnvapensteknik. Dessutom används ofta den fredliga användningen av kärnkraft som ett argument för det iranska kärnkraftsprogrammet.

Med 191 deltagande stater, varav 93 ratificerade NVV, är diskussionen om kärnkraftsavrustning fortfarande ett centralt ämne i internationella relationer. Mot denna bakgrund är förhandlingssituationen mellan USA och Iran av avgörande betydelse för framtiden för den globala säkerhetsarkitekturen.

Situationen förblir spänd och nästa möte i Rom kan få långtgående konsekvenser. Den pågående skepsisen över det iranska kärnkraftsprogrammet och den politiska friktionen mellan USA och Iran väcker frågan om ett nytt avtal alls kommer och vilka villkor som är nödvändiga.