Det förflutnas skatter: Unterumbachs bygdegård blir ett museum!

Församlingshuset i Unterumbach förvandlades till ett museum under en helg, vilket lockade många besökare. Lokalhistorikern Christa Liebert och professor Ernst-Michael Hackbarth organiserade utställningen "Spår av förhistoria i Pfaffenhofen an der Glonn". Denna händelse var särskilt betydelsefull för Liebert eftersom hon firade sin 80-årsdag på öppningsdagen och personligen turnerade utställningen.

De utställda fynden samlades in under många år med stöd av medhjälpare. Liebert hade sökt fält efter värdefulla artefakter med bönders tillåtelse. Höjdpunkterna i utställningen var ett kindben från en förhistorisk elefant som levde för cirka 16,5 miljoner år sedan, samt en akvamanil från Miesberg som fungerade som handtvättkärl för präster och riddare. Andra utställningar var kanonkulor, keltiska mynt, handsvarvningskvarnar från yngre stenåldern, ugnsplattor och stenyxor. Utställningen omfattade artefakter från stenåldern till modern tid, men tog inte hänsyn till den romerska perioden.

Arkeologiska fynd i Pfaffenhofen

Under tiden presenterades resultaten av arkeologiska utgrävningar på platsen för det tidigare Café Herb i Pfaffenhofen. Utgrävningschef Bernd Kriens från grävföretaget ADA informerade lokal- och kultursamhället om de viktiga fynden. Bland annat upptäcktes stolphål som tyder på branden 1388 samt en kok- och rökgrop med eldspår och benrester. Bland andra fynd fanns två mynt, en ryttarsporre, en pilspets och fragment av en dubbig glaskopp, samt spisplattor från 1300-talet.

Fynden tyder på att de boende på platsen ska ha varit förmögna, eftersom bland annat silvermynt och glas förekom. Det äldsta myntet som hittats är en schwabisk Heller, en replik från 1400-talet som kommer från Augsburg eller Ulm. På grund av att Pfaffenhofen inte fick prägla sina egna mynt innan det fick stadscharter, användes schwabiska hellers. Det andra myntet som upptäcktes är från senmedeltiden, mellan 1400- och 1500-talen. Pilspetsen kan också spåras tillbaka till en möjlig militär användning i samband med branden 1388. Ytterligare bevis visar att hus inte byggdes om under en period av 20 till 50 år efter branden.

Fastigheten hade flera byggfaser: först byggdes träbyggnader, följt av en tegelkällare under ett korsvirkeshus och slutligen en komplett tegelbyggnad. Kriens betonade arkeologins betydelse för en plats identitet och beklagade bristen på ett museum i Pfaffenhofen där de värdefulla fynden kunde presenteras. Föreläsningar som planeras nästa vår av Kriens och Ruth Sandner från Statskontoret för monumentskydd är avsedda att ge ytterligare insikter om dessa historiska upptäckter.