Att minnas utvisningen: Parlamentet hedrar ödet för dem som fördrivits från sitt hemland

Att minnas utvisningen: Parlamentet hedrar ödet för dem som fördrivits från sitt hemland

Den 26 juni 2025 hölls en viktig minneshändelse i det österrikiska parlamentet för att uppmärksamma 80-årsdagen av utvisningen av tysktalande människor från deras hemland. Denna händelse hedrade ödet för de många miljoner människor, inklusive gamla österrikare från de tidigare kronländerna i den habsburgska monarkin, som rycktes upp med rötterna efter andra världskriget. Nationalrådets ordförande Walter Rosenkranz inledde evenemanget med en brådskande vädjan till Österrikes och parlamentets ansvar att bevara arvet efter de utvisade och att forska i deras historia, som hittills endast har behandlats på ett otillräckligt sätt. OTS rapporterad.

Florian Kührer-Wielach, chef för Institutet för tysk kultur och historia i sydöstra Europa, höll en föreläsning om den historiska bakgrunden till utvisningarna. Han förespråkade att omfamna den komplexa historien utan risk för "kollektivism". Detta var en avgörande punkt eftersom utvisningarna inte bara var en följd av nationalsocialismen, utan också resultatet av internationella maktspel, inklusive Hitler-Stalinpakten som lade grunden till de våldsamma attackerna. Rosenkranz påminde om de brutala omständigheterna under vilka de fördrivna människorna led och nämnde "Brno Death March" som ett exempel på de fruktansvärda våldsdåden.

Minne och integration

Utmaningarna med att integrera fördrivna människor i Österrike, som Kührer-Wielach diskuterade, är fortfarande ett aktuellt ämne. Denna integration var svår eftersom samhället ofta visade sig vara överväldigat. Hartmut Koschyk, tidigare medlem av förbundsdagen, rapporterade i detta sammanhang om behandlingen av fördrivna personer i Öst- och Västtyskland, en behandling som präglades av både differentiering och regression. Särskilt i DDR kallades de fördrivna människorna som "återbosättare", vilket inte gjorde rättvisa åt deras faktiska erfarenheter.

De många perspektiven på de fördrivnas öde beskriver också litteraturens och forskningens viktiga roll. Verk som *Expulsion in German Remembrance* av Eva Hahn och Hans Henning Hahn och ett flertal andra forskningsbidrag behandlar ämnet och ger olika perspektiv på påtvingad migration, dess historiska sammanhang och de efterföljande utmaningarna för de drabbade, som t.ex. bpb.de visar.

Social påverkan

Efter kriget ställdes Tyskland inför uppskattningsvis 14 miljoner fördrivnas öde. De bodde till en början i överfulla mottagningsläger vid östgränsen innan deras vidare resa till väster eller öster om Tyskland ofta avgjordes av en slump. Omkring åtta miljoner fördrivna människor hittade så småningom vägen till det som senare blev Förbundsrepubliken Tyskland, medan omkring 4,1 miljoner hamnade i den sovjetiska ockupationszonen. Där skickades 80 procent av de fördrivna till landsbygden, vilket ledde till en betydande förändring av befolkningsstrukturen. I vissa byar i Mecklenburg fanns det fler utlänningar än lokalbefolkningen, och de fördrivna utgjorde upp till 24 procent av den totala befolkningen i hela DDR MDR anteckningar.

Jubileumshändelsen i riksdagen och de åtföljande diskurserna gör det tydligt att ämnet utvisning och utvisningarnas roll i det kollektiva minnet inte bara är ett stycke historia, utan även förblir levande i nuet. Den differentierade granskningen av detta ämne är avgörande för en bättre förståelse och framtida social integration av alla människor i Österrike.