Berättelser om ödet: flyktingar i Bulgarien och deras kamp för överlevnad

Berättelser om ödet: flyktingar i Bulgarien och deras kamp för överlevnad

Flyktingkatastrofen vid EU: s yttre gräns i Bulgarien når nya dimensioner!

På en liten bulgarisk plats som heter Harrhanli, nära gränsen till Türkiye, utvecklas ett drama som sliter människors hjärtan. Här, där hopp om ett bättre liv möter brutal verklighet, kämpar flyktingar och asylsökande för överlevnad. Tomas, en engagerad hjälper, är i chock när han bearbetar skräcken från den sista natten. "Hon var på väg att dö. Bör vi precis börjat gräva?" Han frågar desperat när han letar efter svar.

Medicinsk vård i flyktinglägren är ett skämt! En stor internationell icke -statlig organisation bör hjälpa, men din läkare är knappast närvarande och erbjuder bara de mest rudimentära behandlingarna. Tomas och jag som volontär har bosatt sig i en park för att hjälpa de behövande. Vi behandlar allt från andningssjukdomar till sår som skapades av dagliga marscher genom täta skogar och rasande floder.

flyktingarnas grym verklighet

Flyktingarna som har flytt från världens mest våldsamma konflikter står nu inför en ny typ av våld - Frontex och de europeiska gränspoliserna. Många av dem bär ärr från sin resa medan de bor i trånga läger som är hemsökt av skadedjur och sjukdomar. "Såren läker inte här," hör jag ofta när jag hör de chockerande berättelserna.

Ett särskilt rörande fall är Muhammad, en flykting från Jalalabad. Han berättar om de brutala attackerna från den serbiska gränspolisen, som slog honom med pinnar och piskor. "De slet mina tånaglar från mig individuellt," rapporterar han med ett stoiskt ansiktsuttryck som bryter när han var orden från Dr. Nasir hör: "Vi kommer att vara vittnen för dig." Tårar fyller ögonen när han inser att hans lidande inte förblir okänt.

Halima, en gravid kvinna som var på språng, upplevde det otänkbara. Hon blev slagen av bogserbilar och förlorade äntligen sina tre barn. Hennes berättelse är en av många som illustrerar grymheten i denna resa. "Jag kan inte förstå vad hon har tappat," tror jag, medan jag ger henne en multivitaminpreparat och hygienartikel, som är långt ifrån tillräcklig.

En stråle av hopp i mörker

Inte alla berättelser formas av förtvivlan. Ahmed, en före detta paramedicin som hjälpte till i Syrien, lyser trots sin egen sorg. Han visar mig bilder av sin tid i Syrien när han försökte rädda livet. "Jag ville alltid hjälpa," säger han med ett leende som lyser i mörkret.

Och sedan finns det Hussein, en 15-årig pojke som bara flydde från Syrien. Han lärde sig engelska och bulgariska medan han väntade på återförening med sina föräldrar. "Jag drömmer om att bli lärare i engelska," säger han med en gnista av hopp i ögonen. Hur många drömmar har förstörts här, hur många talanger förblir oupptäckta?

När jag äntligen väntar på min återvändande flygning till Kanada på Sofia Airport, stör jag de bulgariska gränspoliserna. Jag är den enda synliga muslimska kvinnan och känner igen den orättvisa som råder här. Men i det ögonblicket inser jag att jag är stolt över att vara en del av dessa berättelser. Namnen på flyktingarna som jag har träffat är inte bara siffror eller statistik - de är symboler för mod, mänsklighet och oskakligt hopp.

Namnen på flyktingar och asylsökande som nämns i denna artikel har ändrats för att skydda deras identitet.

-transmitted av West-Ot-Ot-out-med-medien