Suche
Mein Konto
Socialt kaos: Varför människor med funktionsnedsättning måste lida!
Fattigdomskonferensen uppmanar till reformer av den sociala välfärden i Österrike för att göra det möjligt för personer med funktionshinder att leva ett självbestämt liv.
Socialt kaos: Varför människor med funktionsnedsättning måste lida!
Fattigdomskonferensen sätter fingret i såret! Personer med funktionsnedsättning som bor i sina föräldrahem är undantagna från socialt stöd om deras föräldrar själva har en låg inkomst. Dessa upprörande klagomål är särskilt uppenbara i Niederösterreich och Oberösterreich, som nätverket fördömde vid en presskonferens. Nuvarande sociallagstiftning tvingar ofta dessa redan missgynnade personer att stämma sina föräldrar för underhåll. Detta leder till en ond cirkel som kraftigt begränsar de drabbades självbestämmande och värdighet OTS rapporterad.
De nya socialvårdsbestämmelserna främjar social isolering istället för integration. En av tre berättigade personer får inte det stöd de behöver, särskilt på landsbygden där stigmatisering och byråkrati hindrar tillgången till hjälp. Socialexperten Martin Schenk kallar detta ett dramatiskt steg bakåt i kampen mot fattigdom. Fattigdomskonferensen efterlyser en grundläggande reform av minimiinkomsten som säkrar de drabbades grundläggande rättigheter istället för att lura bort dem med hjälpmedel. Dessa övergrepp drabbar inte bara personer med funktionsnedsättning, utan även andra utsatta grupper, såsom kvinnor i nöd eller familjer som måste lida under de nya förhållandena Fattigdomskonferens rapporterad.
Drastiska nedskärningar för behövande
Den nya socialbidragslagen slår fast att personer med funktionsnedsättning som bor i eget hem ska använda sina sparpengar innan de får stöd. Denna förordning är ett direkt brott mot artikel 28 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som kräver en förbättring av levnadsvillkoren. Dessutom sänks merinkomstgränsen radikalt, så att även små inkomster inte längre räcker att leva på. För många innebär det att de måste välja mellan överlevnad och självbestämmande samtidigt som den administrativa bördan på kontoren ökar och biståndet minskar ytterligare.
Fattigdomskonferensen föreslår skyndsamt att begränsa föräldrars underhållsskyldighet till 25 års ålder. Dessutom är en omfattande reform av den sociala välfärden nödvändig för att människor ska få existentiell trygghet och verkligt deltagande. Brådskande nödhjälp, kortare beslutstider och lämpligt boendestöd bör säkerställa att ingen hamnar i fattigdom igen. Det politiska talet för omfattande förändringar är tydligt: åtgärder måste vidtas snabbt för att ge människor vad de förtjänar.