Mystisk vulkan från 1831 upptäckte: Den orsakade global avkylning

Mystisk vulkan från 1831 upptäckte: Den orsakade global avkylning

1831 bröt en okänd vulkan ut så explosivt att den kylde jordens klimat. Efter nästan 200 år av forskning har forskare nu identifierat den "hemliga vulkanen".

Utbrottet och dess globala inverkan

Utbrottet var ett av de kraftigaste på 1800-talet och släppte ut en enorm mängd svaveldioxid i stratosfären, vilket gjorde att den årliga medeltemperaturen på norra halvklotet sjönk med cirka 1 grad Celsius. Denna händelse inträffade under den sista fasen av den lilla istiden, en av de kallaste perioderna i jordens historia under de senaste 10 000 åren.

Forskning och upptäckt av den hemliga vulkanen

Även om året för det historiska utbrottet var känt förblev platsen för vulkanen ett mysterium under lång tid. Forskare kunde lösa detta mysterium genom att undersöka iskärnor på Grönland och analysera kärnornas lager för att identifiera svavelisotoper, askkorn och små vulkaniska glasskärvor avsatta mellan 1831 och 1834.

Med hjälp av geokemi, radioaktiv datering och datormodellering kunde forskare kartlägga partikelbanorna och länka utbrottet 1831 till en övulkan i nordvästra Stilla havet. De rapporterade om det i en facktidskrift Proceedings of the National Academy of Sciences.

Zavaritskii-vulkanen på Simushir

Enligt analysen var den mystiska Zavaritskii-vulkanen (även kallad Zavaritsky) på Simushir Island en del av skärgården Kurilöarna, ett område som omstriddes mellan Ryssland och Japan. Innan forskarnas fynd daterades det sista kända utbrottet av Zavaritskii till 800 f.Kr. Daterad.

Utmaningen med vulkanisk övervakning

"För många av jordens vulkaner, särskilt i avlägsna områden, har vi en mycket svag förståelse för deras utbrottshistoria", säger huvudstudieförfattaren Dr William Hutchison, en forskare vid School of Earth and Environmental Sciences vid University of St. Andrews i Storbritannien.

"Zavaritskii ligger på en extremt avlägsen ö mellan Japan och Ryssland. Ingen bor där, och historiska dokument är begränsade till ett fåtal dagböcker från fartyg som passerade dessa öar med några års mellanrum", säger Hutchison i ett mejl till CNN.

Vetenskaplig analys och fynd

Undersökning av Grönlands iskärnor visade att svavelnedfallet på Grönland 1831 var cirka 6,5 ​​gånger högre än i Antarktis. Detta antydde att källan var ett stort utbrott från en vulkan på mitten av latitud på norra halvklotet.

Studiegruppen analyserade också kemiskt aska och partiklar av vulkaniskt glas som inte var större än 0,02 millimeter. När resultaten jämfördes med geokemiska datamängder från vulkaniska regioner fann man de bästa matchningarna i Japan och Kurilöarna. Även om utbrott i Japan var väldokumenterade på 1800-talet fanns det inga uppgifter om ett större utbrott 1831. Men prover från kollegor som tidigare hade besökt vulkaner på Kurilöarna ledde till den geokemiska matchningen med Zavaritskii-calderan.

Konsekvenser och utsikter

Efter utbrottet 1831 inträffade svalare och torrare förhållanden på norra halvklotet, vilket resulterade i utbredd hunger och svårigheter. Hungersnöd svepte över Indien, Japan och Europa och drabbade miljontals människor.

"Det verkar rimligt att vulkanisk klimatkylning ledde till missväxt och hungersnöd," sa Hutchison. "Nuvarande forskning fokuserar på i vilken utsträckning dessa hungersnöd orsakades av vulkanisk klimatkylning eller andra sociopolitiska faktorer."

Lärdomar från historien

Resultaten från forskningen visar att många vulkaner runt om i världen ligger i isolerade områden och är dåligt övervakade, vilket gör det svårt att förutse när och var nästa stora utbrott kan inträffa. Om vi ​​kan lära oss något av utbrottet 1831 så är det att vulkanisk aktivitet på avlägsna platser kan få förödande globala konsekvenser som mänskligheten kan vara oförberedd på.

"Vi har för närvarande inte ett samordnat internationellt samfund som skulle kunna vidta åtgärder i händelse av nästa stora utbrott," sa Hutchison. "Både forskare och samhället borde arbeta seriöst med detta."

Mindy Weisberger är en vetenskapsjournalist och medieproducent vars arbete har dykt upp i bland annat Live Science, Scientific American och How It Works.