Livet och arvet efter patriotismikonen Hermine Orian: Ett farväl

Livet och arvet efter patriotismikonen Hermine Orian: Ett farväl

Hermine Orian, ett av de sista levande vittnena till Sydtyrolens tragiska historia, dog den 16 maj 2025 vid 106 års ålder. Hon föddes österrikisk 1919 och upplevde den våldsamma italienskiseringen av sitt hemland på första hand. Hennes motstånd mot förtryck är särskilt tydligt i hennes roll som katakomblärare, där hon i hemlighet undervisade tysktalande barn på 1920-talet, medan endast italienska var tillåtet som undervisningsspråk. Dessa "katakombskolor" var ett tecken på motstånd mot den fascistiska regimen, som förbjöd det tyska språket och tvingade befolkningen att assimilera sig. Orian gick med i nätverket av illegala lärare vid 13 års ålder och förmedlade sin kunskap och identitet i tider av förtryck.

Hon har uppmärksammats med olika utmärkelser genom åren, inklusive en förtjänstorden från delstaten Tyrolen på 1960-talet. Efter andra världskriget fick hon äntligen officiellt arbeta som lärare, men hennes långa sökande efter österrikiskt medborgarskap förblev ouppfyllt fram till hennes död. På sin 103-årsdag uttryckte hon en önskan om att få ett rött-vitt-rött pass, som illustrerar de pågående svårigheterna för den sydtyrolska befolkningen i förhållande till deras nationella identitet och medborgarskap. FPÖ:s talesman för Sydtyrolen Christofer Ranzmaier kritiserade detta utelämnande och beskrev det som skamligt att Österrike hade förvägrat Orian hennes önskan att dö som österrikare.

Tvist om medborgarskap

Fallet med Hermine Orian är ett symptom på sydtyrolernas pågående problem när det gäller medborgarskap och nationell identitet. Under de senaste åren har det tagits många offentliga och politiska initiativ för att förbättra sydtyrolernas situation. Ranzmaier efterlyste en omprövning av bruket att bevilja medborgarskap och vädjade om att låta sydtyroler ha dubbelt medborgarskap. Detta bör också göras som ett tecken på respekt för denna befolknings starka österrikiska självbild. Orian, som var mer österrikisk än många med ett röd-vit-rött pass, kämpade länge för sitt medborgarskap, men även efter hennes död kvarstår många sydtyrolers önskan om jämlikhet och erkännande.

2019 antog det nationella rådet en resolution om att låta sydtyroler ha dubbelt medborgarskap, men genomförandet har ännu inte skett. Nuvarande förfaranden för erkännande av medborgarskap pågår fortfarande på inrikesministeriet, men ansvariga som inrikesminister Gerhard Karner och förbundskansler Karl Nehammer kommenterar inte denna explosiva fråga. Detta har lett till ett allmänt missnöje, vilket också uttrycktes genom sammankomster som de "sydtyrolska gevärsmännen" i Wien i april 2023, när de demonstrerade för Orians oro. I detta sammanhang betonade kardinal Schönborn samhällets sammanhållning som ett "tecken på levd solidaritet".

Sydtyrolens historiska sammanhang

Sydtyrolen ser tillbaka på en händelserik historia som sträcker sig från tidig tid till nutid. Den självständiga historien började med ockupationen av italienska trupper i november 1918 och den efterföljande förlusten till Österrike genom Saint-Germain-fördraget 1919. Enligt den demografiska utvecklingen hade Sydtyrolen en tysktalande majoritet på 89 % vid den tiden. Italieniseringsfasen som började 1922 under Mussolini ledde till påtvingade assimileringsåtgärder som allvarligt påverkade den sydtyrolska karaktären och utbildningsspråket. Regionen är därför en föredömlig plats för att hantera identitet, nationalitet och rättigheter för etniska minoriteter i Europa.

Det finns fortfarande spänningar mellan de olika språkgrupperna i Sydtyrolen, särskilt inom utbildningssystemet. Trots omfattande självstyre genom självstyrestadgan från 1972 och det sydtyrolska folkets rättsliga erkännande av en mängd olika rättigheter, är det politiska klimatet fortfarande utmanande. År 2020 invigdes ett minnesmärke över den orättvisa uppdelningen av Tyrolen, som symboliserar många sydtyrolers pågående längtan efter enhet och erkännande. Orians död är en påminnelse om dessa högprofilerade mediefrågor och den pågående kampen för kulturell identitet och politisk jämlikhet.