Haspelmoor: Från torvbrytning till en livlig by - historien om en plats
Artikeln belyser utvecklingen av Haspelmoor, som skapades genom torvbrytning, och det lokala samhällets roll.
Haspelmoor: Från torvbrytning till en livlig by - historien om en plats
Haspelmoor, en liten, gömd by, har haft en anmärkningsvärd utveckling. Alfred Beheim, en 68-årig lokalpatriot, minns stadens rötter, som formades av torvbrytning. Under Beheims övade öga, som själv växte upp i regionen och pendlade i decennier, avslöjas Haspelmoors historia, som inte bara är fascinerande utan också är djupt kopplad till regionens industriella förflutna.
Haspelmoor var ursprungligen inte tänkt som en plats att bo på. Men under byggandet av järnvägslinjen från München till Augsburg mellan 1838 och 1840 upptäcktes värdefulla torvavlagringar längs sträckan. Denna torv visade sig användbar för ångloken, och därför byggdes en tågstation 1853 för att råvaran skulle kunna transporteras bort. "Tågstationen var den andra byggnaden som byggdes här", säger Beheim och tillägger att Krieglmeier-verksamheten också bidrog till grundförsörjningen av upp till 1 600 torvarbetare vid den tiden.
Tillväxt genom bosättning
1867 hade Haspelmoor bara sju hus och 61 invånare. Här bor idag 732 personer. Beheim rapporterar att de första nybyggarna under efterkrigstiden var lokala ungdomar som bildade sin egen familj. Senare tillkom fördrivna personer från Sudeterna och Egerland, som spelade en viktig roll i integrationen. Det sociala livet i staden blev levande, särskilt genom den lokala idrottsklubben, som representerar ett centrum för samhället.
Trots sin brist på ett center fortsätter Haspelmoor att utvecklas dynamiskt. – Kopplingen till järnvägen är avgörande, säger Beheim. Invånarna kan nå två större bayerska städer på mindre än 30 minuter, även om han betonar att frekvensen på tågen bör förbättras. I rollen som verkställande direktör i trafiknämnden förespråkar han bättre förbindelser.
Skydd av natur och samhällsidentitet
För Alfred Beheim är mossan inte bara ett geografiskt område, utan ett hem som behöver skyddas. Som vice ordförande i Haspelmoor Habitat Association ägnar han sig åt att utbilda människor om historien och naturen i området, som varit ett skyddat område sedan 1985. "Vi har avslagit olika förslag om att använda heden, och jag är glad att det idag varken är en campingplats eller en soptipp", framhåller Beheim.
En annan kulturell höjdpunkt är Fader Rupert Mayer Chapel, som firar 30-årsjubileum i år. Kapellet, tillägnat arbetarprästen i München, erbjuder gudstjänst en gång i månaden och är en populär plats för församlingsmedlemmar.
Medan Beheim välkomnar moderniteten i Haspelmoor, längtar han ibland efter enklare mellanmänskliga stunder, som ett samtal över trädgårdsstaketet med grannar. Trots sociala förändringar förblir hans koppling till Haspelmoor obruten. "Jag bor här med hjärta och själ", avslutar han.