Suche
Mein Konto
Debut i världsklass: Asmik Grigorian och hennes gripande Norma-premiär!
Asmik Grigorian och Aigul Akhmetshina gjorde sin debut i Bellinis "Norma" på Theater an der Wien den 16 februari 2025.
Debut i världsklass: Asmik Grigorian och hennes gripande Norma-premiär!
Den 16 februari 2025 kommer de världsberömda sångarna Asmik Grigorian och Aigul Akhmetshina att vara på Theater an der Wien för att debutera i Bellinis opera "Norma". Premiären väntas med stor förväntan, särskilt eftersom Asmik Grigorian sjunger denna roll för sin bortgångne mamma, sopranen Irena Milkevičiūtė. Denna koppling till hennes mamma, som var en otroligt begåvad Norma, gör det kommande evenemanget väldigt speciellt för Grigorian. Enligt en intervju med "Krone" betonar Grigorian hur stor den känslomässiga pressen är på henne eftersom två tolkar spelar samma roll i samma stad.
Utmaningar och känslor på scenen
Som Aigul Akhmetshina noterar i rollen som Adalgisa är "Norma" en helt annan upplevelse än något hon har sjungit tidigare. Utmaningen kommer inte bara från sången, utan framför allt från karaktärernas känslomässiga djup. Grigorian själv påminns ofta om sin barndom och minnen av sin mamma, särskilt när hon repeterar de dramatiska scenerna med en kniv. I ett samtal med "Kurier" föreslår hon hur hennes personliga historia och osäkerhet fortsätter att motivera henne att ta sig an utmaningar, och noterar att hon ofta känner att hon måste kämpa för sina prestationer.
Akhmetshina beskriver Adalgisa som en naiv, oskyldig tjej som fastnar i en konflikt, medan Grigorian utforskar aspekterna av kärlek och fara i rollen som Norma. Båda sångarna, som bemästrar krävande roller, tillför en blandning av desperation och känslor till sina framträdanden, vilket gör premiären denna lördag till en oförglömlig upplevelse. Denna produktion, där historien utspelade sig på 1950- eller 1960-talen, kunde föra tittarna in i en sammanvävd värld av bucket romantik och dramatiska konflikter som understryker operans djupa mänskliga känslor.
Den nervositet som både Grigorian och Akhmetshina känner är uppenbar, men de uttrycker också djup tacksamhet för att få göra detta utmanande arbete. I ett ögonblick av eftertanke medger Grigorian att det ibland är överväldigande att föra in förväntningarna och trycket från en så framstående familjetradition i operan, medan Akhmetshina är övertygad om att varje föreställning alltid är ett steg framåt.