Dokumentärpremiär om Hartheim Castle: A memorial to remembrance

Dokumentärpremiär om Hartheim Castle: A memorial to remembrance

Den 28 mars 2025 firade dokumentären "Hartheim Castle – The Nazi Murder Institute" av regissören Thomas Hackl och Martina Hechenberger premiär på ORF III. Den här dokumentären belyser det mörka arvet från Hartheim Castle, den största eutanasianläggningen i det tyska riket, belägen i Alkoven, Oberösterreich. Hackl, som föddes i närheten, har en personlig koppling till denna historiska plats. Berättelserna om grannar och anhöriga till både gärningsmännen och offren är centrala komponenter i filmen, som handlar om de brutala händelserna mellan 1940 och 1944.

I dokumentären säger grannen Gabriele Hofer-Stelzhammer att han år efter år observerar besökare inför befrielsefirandet av koncentrationslägret Mauthausen. Dessa besök är en del av minnet av offren, vars betydelse har försvagats något, särskilt genom omvandlingen av slottet till sociala bostäder i samhället. Olga Stoiber minns fruktansvärda scener, inklusive skriken från människor och bilden av en tjej i en vacker klänning instängd i Hartheim Castle.

Grymheterna i Hartheim

Hartheim slott omvandlades till ett eutanasicentrum våren 1940 som en del av den så kallade "Aktion T4". Renoveringen genomfördes under ledning av Rudolf Lonauer, en läkare från Linz som drev mordcentret. Georg Renno var hans ställföreträdare och citeras i dokumentären, varvid hans bristande insikt i de begångna brotten är chockerande. De första offren för denna anläggning var de tidigare invånarna som tidigare var inhysta där. Gaskammarmorden började i maj 1940.

Som en del av det hemliga dödshjälpsprogrammet mördades omkring 30 000 människor i Hartheim 1940 till 1944. Offren var främst personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar samt psykiska sjukdomar som kom från olika vårdinrättningar och psykiatriska institutioner. Fångar från koncentrationsläger som Mauthausen-Gusen som inte kunde arbeta fördes också till Hartheim för att gasas.

Arvet från Hartheim slott

Dokumentationen av Hackl och Hechenberger kombinerar personliga berättelser med aktuella forskningsresultat om eutanasicentret. Dessa tillvägagångssätt är avsedda att hjälpa människor att bättre acceptera det "tråkiga arvet" från Hartheim och inte tillåta att de brutala minnena glöms bort. Historiska analyser visar att de dödande läkarna inte bara var ansvariga för urvalet och utvisningen, utan också spelar en central roll i den aktuella forskningen och bearbetningen.

Det första nedmonteringsarbetet på mordanläggningarna genomfördes redan vid årsskiftet 1944/45. Detta bör förhindra att den tidigare användningen av låset kommer ihåg. Ändå är minnet av grymheterna levande, inte minst genom de pågående ansträngningarna för att öka medvetenheten och minnet, som de som äger rum i Hartheim Castle lärande och minnesplats, som öppnade 2003.

Att ta itu med Hartheims slotts förflutna är viktigt eftersom många människor som mördades där var offer för ett system som systematiskt förstörde människoliv. Deras öde är en påminnelse om farorna med ideologisk extremism och borde ge oss alla en tankeställare.