Cem Özdemir i shitstormen: Debatt om att bryta tabun och kritik mot integration!
Debatten om Cem Özdemirs krönika: kritik mot vänsterns tolerans mot muslimska klagomål väcker diskussioner.
Cem Özdemir i shitstormen: Debatt om att bryta tabun och kritik mot integration!
En ny diskurs tänds i Tyskland: en federal minister har skakat om den politiska scenen med en öppen text. Fokus ligger på Cem Özdemir, förbundsminister för jordbruk, som tar upp det känsliga ämnet integration och beteendet hos unga muslimska män i Tyskland i en gästartikel för "Frankfurter Allgemeine Zeitung". Med personliga iakttagelser och upplevelserna av sin dotter, som ofta känner sig trakasserad i offentliga utrymmen, lyfter Özdemir en debatt som tidigare varit tabu i många kretsar.
Özdemirs kommentarer lyfter fram det ofta outtalade problemet: Medan invandring ofta bara ses ur perspektivet av högerradikalism, tar ministern direkt upp de utmaningar som patriarkala strukturer och kvinnors roll i muslimska kulturer innebär. Enligt uppgifter från www.focus.de Detta gav honom inte bara allvarlig kritik, utan också anklagelser om att uppmuntra debatten om rasism och sexism.
Kontroversiella åsikter och hetsiga debatter
Cem Özdemir är inte på något sätt den första politiker som uttalar sig i denna fråga, men hans öppna inställning sågs som särskilt provocerande. Özdemirs text utpekas som "den etniska vändningens ansikte utåt" och framkallar både godkännande och skarp kritik. Kritiker anklagar honom för att stärka högerns berättelser och antända rädslor bland migranter.
Hans uppmaning till invandrare att inte bara lära sig språket, utan också lyda lagen och få jobb tolkades av många som högerretorik. I en kommentar i "taz" anklagas han för att ha placerat sig längst till höger.
Reaktionerna från samhället
Intressant nog möts också Özdemirs argument av oförstående av personer som själva kommer från migrantbakgrund. Studenten Ninve Ermagan, som rapporterar liknande upplevelser, möter avslag inom sin egen kulturmiljö när hon tar upp klagomål. Detta lyfter fram ett visst hyckleri – medan överträdelser i könsrelationer annars hårt fördöms, så visas ofta tolerans i sammanhanget.
SPD:s generalsekreterare Kevin Kühnert uttrycker också offentligt sina erfarenheter av homofobi från muslimska mansgrupper. Hans uttalande upplevs som djupt uppriktigt och pekar på den förändring som många politiker nu äntligen vill föra in i sin diskurs. Som Kühnert konstaterade i en diskussion: "Naturligtvis är majoriteten av muslimerna i min valkrets inte homofobiska. Men de som är det begränsar min frihet och har ingen rätt till det."
Detta öppna utbyte visar att det fortfarande är en lång väg att gå för att säkerställa en harmonisk samexistens där problem inte tystas ner utan aktivt åtgärdas. Med tanke på de heta debatterna återstår det att se om dessa ord kan stödja en långsiktig förändring.